Rasbeskrivning

Nova Scotia Duck Tolling Retriever

Bakgrund/ändamål:

Nova Scotia Duck Tolling Retriever, även kallad tollare, utvecklades på Nova Scotia - halvön i början på 1800-talet för att tolla och apportera sjöfågel. En hund som tollar springer, hoppar och leker längs strandkanten med hjälp av jägaren sitter som gömd bakom ett skrymsle och kastar en pinne eller en boll till hunden. Det är alltså detta som kallas tolling. Hundens beteende gör fåglarna nyfikna och de börjar simma mot stranden. När fåglarna kommer inom skotthåll kallar jägaren på hunden som får sitta still i gömslet. När jägaren skjutit ska hunden apportera de döda eller skadade fåglarna till jägaren.

Helhetsintryck:

Tollaren är en medelstor kraftfull, muskulös, kompakt proportionerlig byggd hund med medelkraftig till kraftig benstomme, ytterst smidig, vaken och beslutsam. Många tollare har en aning sorgset uttryck, men aktiverad ändras uttrycket till intensiv koncentration och upphetsning. Under arbete har hunden ett snabbt, framrusande sätt med huvudet nästan i linje med ryggen och den plymförsedda svansen i ständig rörelse

Temperament:

Tollaren är mycket intelligent, lättdresserad och har stor uthållighet. Den är en stark och skicklig simmare och en naturlig och säker apportör såväl på land som i vatten, redo för att arbete i samma ögonblick uppmaning till apportering föreligger. Den starka apporteringslusten och lekfullheten är nödvändiga egenskaper för tollarens arbetsförmåga.

Storlek:

Mankhöjd för hanhund över 18 mån 49-51 cm och mankhöjd för tik över 18 mån 45-48 cm
+/- 3 cm är tillåtet. Vikten skall stå i proportion till mankhöjd och benstomme. Riktlinjer: 20-23 kg för vuxen hane och 17-20 för vuxen tik.

Päls och färg:

Tollaren användes för apportering i isiga vatten och måste ha en vattenavstötande, dubbel päls, medellång och mjukt täckhår, mjukare tät underull. Pälsen får vara lätt vågig på ryggen och är i övrigt rak. Vissa vinterpälsar får bilda en lång lös lock vid strupen. Behänget är mjukt vid strupen, bakom örnen och på lårens baksidor. Frambenen har måttligt behäng.
Olika nyanser av rött eller orange med ljusare färgton på behäng och svansens undersida och vanligen minst ett av följande vita tecken - svansspets, tassar (inte över handloven) bröst och bläs. En hund av i övrigt hög kvalitet skall inte dömas ner om den saknar vita tecken. Pigmentet på nosspegel, läppar och ögonlocksränder skall vara köttfärgat och i överensstämmelse med pälsfärgen eller svart

Huvudet:

a.)Skalle: Huvudet är skarpskuret och lätt kilformat. Den breda skallen är endast lätt rundad utan framträdande nackknöl och kinderna är släta. Ett bra mått för en medelstor hanhund är 14 cm mellan öronen, smalnande till ca 4 cm vid nosryggen. Huvudets längd är ca 23 cm från nosspets till nackknöl men huvudets storlek måste stå i proportion till kroppen. Måttligt markerad pannavsats.

b.)Nos: Nospartiet smalnar i en skarp linje från pannavsatsen till nosspetsen med en stark men inte framträdande underkäke. Underkäken bildar en nästan rak linje från mungipan till käkbenets hörn, pannavsatsen mera markerad vid käkbenet än vid nosryggen. Nospartiet är djupast vid pannavsatsen och avsmalnar sedan mot nosspetsen. Håret på nospartiet skall vara kort och fint. Uppifrån sett smalnar nospartiet från nosryggen till spetsen. Närborrarna skall vara vida och färgen i harmoni med pälsfärgen eller svart.

c.)Mun: Läpparna skall vara ganska strama och skall i profil forma en mjuk kurva utan hängande läppar. Komplett saxbett. Käkarna skall vara starka nog att bära en stor fågel, men en mjuk mun är väsentligt.

d.)Ögon: Ögonen skall vara mandelformade, medelstora och sitta väl isär samt vara bärnstensfärgade eller bruna. Uttrycket skall vara vänligt, vaket och intelligent. Ögonlocksränderna skall ha samma färg som läpparna.

e.)Öron: Öronen skall vara trekantiga, medelstora, ansatta högt och väl bakåt på skallen. Vid ansättningen är de mycket lätt uppstående, med bra behäng på veckets baksida samt kort hår vid de rundade öronspetsarna.

Hals:

Halsen skall vara kraftigt, muskulös och väl ansatt i skulderpartiet, medellång och utan antydan till dröglapp.

Framparti:

Skulderpartiet skall vara muskulöst, väl tillbakalagt och väl åtliggande, bildande av en bra manke som sluttande övergår till den korta ryggen. Skulderblad och överarm är i stort sett lika långa. Armbågarna skall ligga tätt intill kroppen, varken inåt- eller utåtvända och arbeta rent och jämnt. Frambenen skall vara starka, raka och parallella med kraftig benstomme. Handloven skall vara stark och lätt vinklad. De kraftigt simhudsförsedda tassarna är medelstora väl slutna och runda med väl välvda tår och tjocka trampdynor. Frambenssporrar får avlägsnas.

Bål:

Bröstkorgen skall vara djup och nå ner till armbågen. Ryggen skall vara kort och rak med jämn överlinje och ländpartiet starkt och muskulöst. Revbenen skall vara väl välvda, varken tunnformade eller flata. Buken skall vara måttligt uppdragen.

Bakparti:

Bakbenen skall vara muskulösa, breda och ge ett stabilt intryck. Bak- och frambensvinklar skall vara i god balans. Låren skall vara mycket muskulösa. Lår och underben skall vara av ungefär samma längd med välvinklade knäleder och lågt ansatt has, varken inåt- eller utåtvridna. Bakbenssporrar får inte finnas.

Svans:

Följer den naturliga, mycket lätta sluttningen vid korset, bred vid ansättningen med yppig och tung plym. Sista svanskotan skall nå minst till hasen. Svansen kan bäras under rygglinje utom då hunden är alert. Då bärs den högt över ryggen men aldrig vidrörande kroppen.

Rörelse:

Tollarens rörelser skall ge intryck av styrka förenad med spänst och ledighet, som ger vägvinnande frambensrörelser och bakben med kraftfullt påskjut. Tassarna får varken vara inåt- eller utåtvridna och benen ska röra sig i en rak linje. När farten ökas övergår rörelsen i passgång och överlinjen förblir jämn.

Fel:

Mer än 3 cm över eller under tillåten mankhöjd. Svans som är för kort, krokig eller ringlad så att den vidrör ryggen. Avsaknad av massa hos vuxen hund. Konkavt eller konvext nosparti. Brant pannavsats. Stora, runda ögon. Nosspegel, ögonlocksränder och ögon av annan färg än i standarden angivna. Ljus skär nosspegel. Svaga eller tunna trampdynor, vek handlov. Karprygg, svankrygg eller slappt ländparti. Överbett. Svansen bärs under rygglinjen när hunden är alert.

Diskvalificerande fel:

Vitt på skuldror, runt öronen, på halsens baksida, tvärs över rygg/eller flanker. Silverfärgad päls, grå inslag i pälsen eller svarta områden i pälsen. Avsaknad av simhud. Underbett eller snett bett. Markerat överbett. Hos vuxna hundar, varje grad av skygghet.
Flerfärgad nosspegel. Varje annan färg än nyanserna i rött eller orange.

Huvudsidan | Engelsk rasbeskrivning